Om Kristbergs Rusthåll/Historia

garden

I ett Östgötskt gammalt eklandskap vid sjön Borens norra strand, ligger Kristbergs Rusthåll, vars historia är både spännande och anrik.

Gården omnämns första gången redan år 1260 i ett brev utfärdat av Birger Jarl i ”Christabiaergh” då biskopen i Linköping upplät sin huvudgård Kristberg med alla tillagor i utbyte mot huvudgården norr om Skänninge-Vreta till fru Susanna, hustru till en Kettilhög (med tanke på Susannasfrutitel var hon, eller hade hon varit gift med en riddare).

Dagens Rusthåll byggdes år 1860 och har under senare år renoverats för att innehålla de moderniteter som vi föredrar idag, men med all gammeldags charm i behåll.

I denna vackra och rofyllda miljö erbjuder vi en stunds avkoppling och tillfälle att fylla på med ny kraft.

Hos oss finns alla möjligheter att både bo, äta gott, vila, konferera eller lära sig något nytt på egen hand eller i grupp. Vi erbjuder också avslappnande behandlingar och klasser i qi gong och yoga.

Oavsett om du är på genomresa och bara vill stanna en natt eller om du väljer att dröja dig kvar för att uppleva en bit av vår historia önskar vi dig varmt välkommen till Kristbergs Rusthåll.

/ Eva-Lotta & Björn Kalman

Kristbergs Rusthåll – Ett stycke Svensk historia

Kristbergs Rusthåll ligger mellan Linköping och Motala, strax utanför orten Borensberg, i Östergötland. Ett stenkast från gården ligger Kristbergs kyrka med fantastisk utsikt utöver sjön Boren och Rusthållets gamla slåtteräng med glest bestånd av jätte-ekar, närmare 60 stycken! Fyra träd är mer än 6 meter i omkrets och är därmed flera 100 år gamla. Slåtterängen klassas som riksintresse (Natura 2000-område). Under ekarna finns en bitvis artrik ängsflora med svinrot och slåttergubbe och området är också högintressant för vedlevande insekter och är till exempel hem för den sällsynta läderbaggen. Till vedsvampfloran hör ekticka, svavelticka, oxtungsvamp och blekticka. Jätte-ekarna har grov skorpbark och flera sällsynta lavar förekommer till exempel gul dropplav, grå skärelav, gulpudrad spiklav, gulvit blekspik och sotlav.

Gården har medeltida ursprung.
Under första hälften av 1200-talet övertog Linköpingsbiskoparna den tredjedel av Bobergs norra häradsallmänning i Kristberg och Tjällmo skogsbygder som tillhörde kungen (konungens treding) mot att de överlät inkomsterna från Tuna socken i den småländska folklandet Sevede till kungen. Skogsområdet i Kristbergs nordöstra del kallades senare Skobo fjärding (eller Skogbo fjärding). En huvudgård (mansio) upprättades intill Kristbergs kyrka.

Kristbergs Rusthåll omnämns första gången i ett brev, utfärdat av Birger Jarl den 23 februari 1260 i Christabiaergh.1260 upplät biskopen i Linköping sin huvudgård Kristberg med alla tillagor i utbyte mot huvudgården norr om Skänninge-Vreta till fru Susanna hustru till en Kettilhög. Med tanke på Susannas frutitel var hon, eller hade hon varit gift med en riddare.
Sedan verkar gården åter ha kommit att ägas av biskopar.

År 1276 hade Arnulf i Mörby (troligen Örberga socken) sålt ett antal jordegendomar på och omkring Omberg för 100 mark penningar till Strängnäsbiskopen. Försäljningen omfattade gården (nos mansionen) Västerlösa, jord i Rogslösa, en åker i Bårstad, ett gods i Djurkälla, ängar i Kristberg, åkrar i Örlösa. År 1280 godkände den då avsatte kungen Valdemar Birgersson (äldste sonen till Birger Jarl) jordaffären mellan biskop Anund i Strängnäs och herr Arnulf. Sannolikt var Arnulf ombud för kungen eller någon av hans bröder.

År 1382 preciserades i en kungsdom avkunnad på Boberg häradsting vilka gårdar på allmänningen som tillhörde biskopen i Linköping.

Omkring 1400-talets mitt återtog kronan gårdarna på allmänningen och biskoparna fick nöja sig med ett begränsat antal gårdar på Kristbergs och Tjällmo slättbygder. Dessa drogs in till kronan av Gustav Vasa genom Västerås recess 1527. Det innebar enligt Åke Nisbeth ”slutet för de särskilda banden mellan Kristbergs församling och biskopen i Linköping”. Kristbergs kyrka blev därigenom en ordinär sockenkyrka. Att den inte tidigare varit det framgår av tornets konstruktion, ett så kallat ”brett västtorn”.

Sen får vi gå framåt i tiden några hundra år för att läsa om en annan ägare av Kristbergs Rusthåll: ”Nils Lagergren (son till Jonas Gustafsson) född den 12 maj 1737 på Långbrott, Åtvidabergs socken, inspektor ägde Kristbergs kronorusthåll (värt 1000 riksdaler banco i boupptäckningen) och Hultorp augment (värt 500 reksdaler banco i boupptäckningen). Han dog den 22 augusti 1810 på Kråksten i Vinnerstads socken.”

Den välkände byggmästaren Abraham Nyström köper Kristbergs rusthåll år 1848 för att där till sin yngste son bygga upp en ny gård. År 1858 byggs ladugård och magasin. År 1860 byggs huvudbyggnad och flygel till bröllopet den 28 augusti1860 mellan Bengt Nyström (1833–1902) och Georgia Möller (1839–1917). År 1900 byggs stall.

År 1907 säljs det av Georg Nyström (äldste sonen) till jägmästare Viktor Kugelberg (1851-1916) gift med Amelie Jaqueline Charlotte Viktorine (Amy) von Post (1858-1940).

År 1914 styckas den största delen av marken av och endast 11 ha närmast gården behålls.

Under hundra år ägs och vårdas så Kristbergs Rusthåll av en och samma familj tills vi köper gården 2012.

Om kronorusthåll
Den som brukade ett kronorusthåll, var befriad från huvudparten av, de utav jorden, utgående skatterna men skulle i stället utgöra följande prestationer: tillhandahålla en mönstergill ryttare och en mönstergill häst, ge ryttaren beklädnad, beväpning och sadelmundering samt lön ävensom hålla honom bostad i form av ett torp med mindre tillhörande jordområde.

Rätten att besitta ett kronorusthåll kunde ärvas och även överlåtas. Emellertid hölls genom landshövdingen och regementschefen noggrann uppsikt att endast lämpliga personer var rusthållare.
En rusthållare kunde genom s.k. skatteköp från Kronan förvärva äganderätten till rusthållet; givetvis under förutsättning att indelningen kvarstod.
Benämningen verkar ha varit kronorusthåll under 1600-1700-tal, senare bara rusthåll, fram till det att fenomenet avskaffades år 1885.

karta_minia